Dutch 1872-1944 Piet Mondrian Location was a Dutch painter. He was an important contributor to the De Stijl art movement and group, which was founded by Theo van Doesburg. He evolved a non-representational form which he termed Neo-Plasticism. This consisted of a grid of vertical and horizontal black lines and the use of the three primary colours. When 47-year-old Piet Mondrian left his artistically conservative native Holland for unfettered Paris for the second and last time in 1919, he set about at once to make his studio a nurturing environment for paintings he had in mind that would increasingly express the principles of Neo-Plasticism about which he had been writing for two years. To hide the studio's structural flaws quickly and inexpensively, he tacked up large rectangular placards, each in a single color or neutral hue. Smaller colored paper squares and rectangles, composed together, accented the walls. Then came an intense period of painting. Then again he addressed the walls, repositioning the colored cutouts, adding to their number, altering the dynamics of color and space, producing new tensions and equilibrium. Before long, he had established a creative schedule in which a period of painting took turns with a period of experimentally regrouping the smaller papers on the walls, a process that directly fed the next period of painting. It was a pattern he followed for the rest of his life, through wartime moves from Paris to London??s Hampstead in 1938 and 1940, across the Atlantic to Manhattan. At 71 in the fall of 1943, Mondrian moved into his second and final New York studio at 15 East 59th Street, and set about again to create the environment he had learned over the years was most congenial to his modest way of life and most stimulating to his art. He painted the high walls the same off-white he used on his easel and on the seats, tables and storage cases he designed and fashioned meticulously from discarded orange and apple-crates. He glossed the top of a white metal stool in the same brilliant primary red he applied to the cardboard sheath he made for the radio-phonograph that spilled forth his beloved jazz from well-traveled records, Visitors to this last studio seldom saw more than one or two new canvases, but found, often to their astonishment, that eight large compositions of colored bits of paper he had tacked and re-tacked to the walls in ever-changing relationships constituted together an environment that, paradoxically and simultaneously, was both kinetic and serene, stimulating and restful. It was the best space, Mondrian said, that he had ever inhabited. Tragically, he was there for only a few months: he died of pneumonia in February 1944.  Related Paintings of Piet Mondrian :. | Grey tree | Lighthouse | Piet Mondrian, Composition 10 | Composition with Grid VII | molen mill the winkel mill in sunlight,1908 |
Related Artists:
Frederic james Shields,ARWS
1833-1911
French school

pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.